Och efter en timme skulle jag döda för dig.
Sanningen. Så enkel är den, och så enkel är jag.
Men jag räknar inte timmarna. De hör inte till mig, men du, du vill ta över dem.
Dra en linje en tråd av siden och du låtsas att du inte vet, när du går rakt fram.
Och tråden tar efter din älsklingfärg.
Två timmar och jag skulle dö för dig.
Så simpelt, att få mig.
Jag gjorde muren av glas av en anledning.
Den kan lätt krossas, men för att smälta ned den, krävs riktig värme.
-
Är den här bloggen död?
Någonstans under min hud lever jag, men jag låter det inte,
strömma genom mitt blod, ut mot fingrarna, ut mot..
Det syns knappt längre.
