ni vet, med känsla

det är som att klä av sig naken på scen och vänta sig någon reaktion annan än ( )
men kejsaren har nya kläder och en dräkt av spott som vanligt, eller kanske bara i dina drömmar men du vågar ändå inte visa upp din nya kjol för den kan bara kemtvättas


och slåss bara för att ha något att syssesätta händerna med lägg ihop ett plus ett nya svordomar bara för att de gamla alla ord har mist sin klang
du måste röra på dig
genom natten med säkra steg men solen går alltid upp tillslut
och stilla på en stol lysrören synliggör du är utblottad, i ringen kan du åtminstone alltid inta försvarsställning
och skrik bögjävel åt hela världen men tror du att någon lyssnar
din tid är över

i ringen, du rör dig åtminstone
avancera med du kan aldrig ta dig därifrån
utan att först, stanna till
[pang]

-

ni vet med känsla
och jag skulle också kunna skrika bögjävel åt hela världen
eller fitta och kuk sådär bara för att provocera och visa hur duktig jag är som faktiskt vågar, men det var åratal sedan någon ryckte på ögonbrynen
tar jag livet av mig är jag bara patetisk lever jag är jag otacksam
men haja till folk jag finns, även naken och stum och döv och även mitt hjärta finns
och på något vänster är det vadjagängör sammankopplat med min hjärna

nervimpulser
välj hur de ska se ut
eller låt världen (och den krossar dig)

Så flyg, med mig

Det är som, jag har slutat tänka, så jag har slutat skriva. Det är som att jag bara flyger och så länge jag blott njuter av utsikten är allt underbart, men när jag börjar reflektera över min höjd, finner jag, att det alltid är hon som lyft mig upp, tagit mig under sina vingar. Men jag flyger, jag flyger och vinden smeker min hud och jag börjar känna mina vingar, de växer från sidan av mina revben, där jag med små små nålar planterat in hundratals stjärnor. Att ledsaga, eller blott visa en karta.

Ni vet när allt man vill är att någon bara ska ta ens hand och hålla kvar den, då är det bra, att man inte tänker.


Men världen är ändå densamma och stjärnorna dansar utmed mina armar och mänskligheten löser omedvetet, sina egna problem på de mest grymmaste sätt, här sitter jag och jag lyfter från marken. Ta min hand, och håll den kvar.

Snart, benke, snart.
Men jag ska stjäla ditt leende, för med det inbäddat i orden vinner jag nobelpriset.
Och med formeln för dina läppar, ytterligare ett.
Snart..

Blåmärken

Och jag skriver saker. Lägger upp dem, för att bevisa något. Försöker visa att jag faktiskt skriver. att jag faktiskt kan. Att det inte är för inget. För hade jag inget att göra, av det jag skrev, skulle jag inte skriva det. Så en enda besökare, makes it worth my while.

Det är skrämmande, hur jag lever för att bli sedd.

-

Hon frågade om dina blåmärken idag, du gick barbent och lät volangerna smeka din hud. Men vände bort blicken och försökte dra ned kjoltyget litet längre över de långa benen. Sade att du inte visste. Ty vad skulle du säga, att det skedde om natten, ett resultat av dina drömmar?
Att du varje natt försöker fly från där du fastnar i samma stund du går in i sömnen. En ökensavann, med berg och skuggor och sand. Där finns inga låsta dörrar, inget galler som håller dig inne. Och du ligger längs en sluttning, med ögonen fästa mot natthimlen, eller det vackra blåa, en gam kretsar i luften några kilometer bort. Du vet inte var du är, och du vill tillbaka. Men var gång du reser dig upp, prövar dina ben och springer, slår en käpp undan benen för dig. Om och om, när den har fällt dig, försöker den krossa dina ben. Varje flisa, till en fint pulver. Tills du inte längre kan röra på dig, välja huruvida dina ögon ska vara öppna eller inte. Och vem som håller i käppen, ser du ändå aldrig.
Hur rädd du är för att somna, och än mer för att du inte har något att gå på när du vaknar om morgonen. Och varje gång dina knän viker sig, får du hjärtklappning.

-

Och jag går bara in i det nu, in i orden.
Ibland kräver jag inget mer.
Men om jag låter mig, sluka dem, slukas till sist även jag.
Och inne i dem, omgiven av det svarta, hittar jag inte längre,
vägen till hans leende, hans fingrar i mitt hår.
Eller de runtomkring mig, som inte själva valt,
men likväl, drunknar.
Och här vältrar jag mig.

För det går inte, att säga emot.
Hans ord är så jävla vackra.

Så flyg, flyg

Hey det blir så mycket saker just nu, och jag vill bara skriva ned hela världen på ett papper, för att riva det i bitar och kasta ut den över en klar natthimmel, så jag kan lämnas ifred med utsikten.
För den är, all things put aside, så jävla vacker.

"I got a man to stick it out
And make a home from a rented house
And we'll collect the moments one by one
I guess that's how the future's done "

Ibland, märker jag, hur jävla ung jag egentligen är. Liten.
Och då, vet jag inte längre, hur redo jag egentligen är, för världen.
(så riv den i bitar)

-

The way you play with my hair.


(Och hon är som pappersbitarna, som världen,
som splittras och sprids ut, och alla tror,
att de får ta, delarna som de vill.
De försöker fånga dem i luften,
hoppar, gör virvlar i vinden,
när hon försöker samla ihop sig själv,
för att kunna flyga, bortom världens ände
I vakuumet, kan hon vila.)

Höstsommar

- Utan solen, skulle livet inte vara värt att leva.
- Utan solen skulle det inte finnas något liv
- Nej, det är väl lika bra.

-

Det är brittsommar. Lövens alla färger, mot en sjuttongradig värme och sol,
vid vattnet, är fan bättre än sommaren, all together.


Hey vi är oslagbara tillsammans. IQ som din mamma. Puss.

-


"Looks like we might have made it
Put on your silkworm dress
You look so beautiful and I look such a mess
Across the city's landscape, the sun burns crimson red
Maybe the moon will wait, before we go to bed

We're moving to Shanghai"

För Kina verkar så vackert.
Inspiration.

Min idol

Och det finns egentligen, så mycket just nu jag skulle kunna tänka på. Och det finns egentligen, så mycket just nu jag borde undvika att tänka på. Egentligen.
Men jag låter mina tankar vandra, de är fria och mitt huvud kan ändå inte hålla ordning på dem i skicket det är i nu. Och jag kan drunkna i bilder på den som är vackrast just nu och som jag bara älskar att se på prata med röra vid men ändå inte är intresserad av. Men om han vore min han skulle få plats i min hand och hans ögon skulle överglänsa mina de skulle tala om mörker och ljus och hans läppar om mina.

Och det är inget språk, jag använder. Jag ska testa någon gång, att skriva en text där alla meningar börjar på men, och, eller något annat grammatiskt inkorrekt. Och jag skulle göra den texten så jävla bra och de skulle ändå morra åt mig och säga att det var fel, och jag skulle vinna nobelpriset och de skulle gratta mig, men ändå säga att det var fel. För att inte tala om fult.

Fan dagen var underbar, jag älskar er.

-

Och i mörkret, som dimma du är omöjlig att greppa men blott ett famntag från mig. När jag greppar tag om din hand och vill dra dig till mig dra min hand över ditt hår och låta dina ögon se in i mina på riktigt för då behövs inte ord, ser jag ned mot min hand för att finna att du inte fastnade på den. Kvar, blott glimmande dag på min hud.
Och vad du än väljer, kan jag inte hindra.

-

Det är som att jag börjar kunna skilja på, falskt och äkta.
Eller kanske äkta och.. Inte lika starkt.
Men jag har funnit henne nu, min idol.

All my life I've been searching for someone to look up to.
So I looked, upwards, for years,
without realizing that the person I was looking for,
stood right next to me.
A fallen star, truly a ball of light.
And she'll never know it,
but I'd give her everything.

På en busshållplats

Hey ni vet människor som säger, följ alltid dig själv, gör vad ditt hjärta/sinne/intuition säger dig att göra. Ni vet dem. Har ni sett, deras perfekta kläder, noga anpassade språk, och hur de tycks glida trots att de säger sig utgöra friktionen.
Gör jag, som jag känner, när jag känner för det, skulle jag vara ensammare än jag var förut. Jag skulle vara bitter och jag skulle tänka, att förfan, jag är bara mig själv, det måste vara något hemskt. Och sedan skulle jag ändra mig.
Jag ville inte ha den här dagen. Jag ville sitta på tåg och busshållplatser med ett litet block i handen och skriva samtidigt som jag spanar in en kille i Håkan-outfit några meter från mig. Jag ville ha vinden i ansiktet och kanske någon annan också och en sjö i bakgrunden.
Men i det långa loppet, handlar det kanske mer om, att inte vara ensam. Jag hade mina busshållplatser att skriva på, och vinden var ändå vacker idag, och jag fick nästan se ett ställe jag nästan drömt om. Det ligger vid en sjö.
Och huvudsaken, att hon är nöjd. Hon är vacker när hon är glad.

-

"You know I'm a kisser
I wanted you for that mouth
Hey you know I'm a listener
I loved you for what came out"

-

Mina fingrar, brinner, igen.
And I'm ready, so come and strike me. The light against my forehead, warming, enlightening the nervcells in my mind. I want to see sparks! Give me some sparks, and I'll start a fire.

-

Som eggen på en kniv
....såret
perfekt runt, lysande rött
på din porslinsvita hy av sammet
....
Och i panik
.du försöker hugga bort det
..det kan inte
....stanna

Och det röda framför dina ögon blev svart

-

Omvänd livräddning
med drömmar om hjärtflimmer
omger du dig med fjärilar
.......och hoppas
...att det ska smitta

-

Fan färger är ju nästan trevligt.
(Vi dansar i neon)