vårvärme

Och inatt, hon skulle aldrig sluta blunda
ty om hans doft och hans armar runt henne, vore en illussion ett ingenting
och hon vaknade en vårsommarmorgon med blott sol som värmde sängen
skulle hennes armar vara lika kalla som vanligt och
jorden inte sättas ur sin bana ens en liten liten bit
ty hon tänkte att utan nya vägar att följa skulle hon snubbla på sig själv igen
istället för på någon annan..

-

Och häggen har slagit ut och dess doft pryder dina handleder
du sade att den läker dig
tränger in genom dina ärr och förskönar ditt blod
~ ditt hjärta med dofter ~

men jag är rädd för nålar och dricker bort tanken på dem i en park invid en strand
och häggen blommar här, så jag blundar
och när jag vaknar upp är det med hans armar hans värme runt mig
och en morgonsol, jag sluter ögonen ty
för denna stund är synen överflödig.