i en bakvänd mening

Och låt yrseln
ta över

Dina fingrar tänker inte fläta fler ordkompositioner, de har inte längre någon cirkulation och vad vore fingertoppar mot tangenter utan känslan av att fysiskt, ha skapat.
Vi såg oss omkring i askan, och till din fråga svarade jag att
ja, vi ska göra skuggor i världen
så länge jag får använda svärtan i dina ögon
som bas

Jag minns inte längre, hur det kändes. Och snön mot min kropp, ingen temperaturskillnad finns att märka. Min idol börjar tappa sina ord för att kunna tala med honom. Hon vänder dem uppochned och han håller om hennes hästsvans, så fort hon går. För att inte behöva tänka på varför han vill ha henne så nära, varför hennes röst förändras när den riktas mot honom. På vad hon har, men är för tungt för att bära. (Hon ignorerar det som tar sönder hennes kropp, i hopp om att det av sig självt ska dunsta bort, som allt annat, med lite lite, viljestyrka.)

Vi är som vackrast när vi visar oss sårbara.
Och i hans hår, landar glaskristaller.
Jag tänker inte låta dem skära, varför är färgen röd tillägnad julen?