Min idol

Och det finns egentligen, så mycket just nu jag skulle kunna tänka på. Och det finns egentligen, så mycket just nu jag borde undvika att tänka på. Egentligen.
Men jag låter mina tankar vandra, de är fria och mitt huvud kan ändå inte hålla ordning på dem i skicket det är i nu. Och jag kan drunkna i bilder på den som är vackrast just nu och som jag bara älskar att se på prata med röra vid men ändå inte är intresserad av. Men om han vore min han skulle få plats i min hand och hans ögon skulle överglänsa mina de skulle tala om mörker och ljus och hans läppar om mina.

Och det är inget språk, jag använder. Jag ska testa någon gång, att skriva en text där alla meningar börjar på men, och, eller något annat grammatiskt inkorrekt. Och jag skulle göra den texten så jävla bra och de skulle ändå morra åt mig och säga att det var fel, och jag skulle vinna nobelpriset och de skulle gratta mig, men ändå säga att det var fel. För att inte tala om fult.

Fan dagen var underbar, jag älskar er.

-

Och i mörkret, som dimma du är omöjlig att greppa men blott ett famntag från mig. När jag greppar tag om din hand och vill dra dig till mig dra min hand över ditt hår och låta dina ögon se in i mina på riktigt för då behövs inte ord, ser jag ned mot min hand för att finna att du inte fastnade på den. Kvar, blott glimmande dag på min hud.
Och vad du än väljer, kan jag inte hindra.

-

Det är som att jag börjar kunna skilja på, falskt och äkta.
Eller kanske äkta och.. Inte lika starkt.
Men jag har funnit henne nu, min idol.

All my life I've been searching for someone to look up to.
So I looked, upwards, for years,
without realizing that the person I was looking for,
stood right next to me.
A fallen star, truly a ball of light.
And she'll never know it,
but I'd give her everything.