På en busshållplats

Hey ni vet människor som säger, följ alltid dig själv, gör vad ditt hjärta/sinne/intuition säger dig att göra. Ni vet dem. Har ni sett, deras perfekta kläder, noga anpassade språk, och hur de tycks glida trots att de säger sig utgöra friktionen.
Gör jag, som jag känner, när jag känner för det, skulle jag vara ensammare än jag var förut. Jag skulle vara bitter och jag skulle tänka, att förfan, jag är bara mig själv, det måste vara något hemskt. Och sedan skulle jag ändra mig.
Jag ville inte ha den här dagen. Jag ville sitta på tåg och busshållplatser med ett litet block i handen och skriva samtidigt som jag spanar in en kille i Håkan-outfit några meter från mig. Jag ville ha vinden i ansiktet och kanske någon annan också och en sjö i bakgrunden.
Men i det långa loppet, handlar det kanske mer om, att inte vara ensam. Jag hade mina busshållplatser att skriva på, och vinden var ändå vacker idag, och jag fick nästan se ett ställe jag nästan drömt om. Det ligger vid en sjö.
Och huvudsaken, att hon är nöjd. Hon är vacker när hon är glad.

-

"You know I'm a kisser
I wanted you for that mouth
Hey you know I'm a listener
I loved you for what came out"

-

Mina fingrar, brinner, igen.
And I'm ready, so come and strike me. The light against my forehead, warming, enlightening the nervcells in my mind. I want to see sparks! Give me some sparks, and I'll start a fire.

-

Som eggen på en kniv
....såret
perfekt runt, lysande rött
på din porslinsvita hy av sammet
....
Och i panik
.du försöker hugga bort det
..det kan inte
....stanna

Och det röda framför dina ögon blev svart

-

Omvänd livräddning
med drömmar om hjärtflimmer
omger du dig med fjärilar
.......och hoppas
...att det ska smitta

-

Fan färger är ju nästan trevligt.
(Vi dansar i neon)