Asfaltsvärme

En störtskur. Regnet försöker slå bort asfalten från marken, som i ett hastigt vredesutbrott, från ingenstans. Och jag lägger paraplyet i väskan, går ut, och ser hur molnen skingras, hur himlen blir allt klarare. Asfalten torkar. Vi glömmer.

"But I've seen some things that I can't even tell to my family pictures"

Hey, vi går, vi stannar. Längs vägen, i luften hänger en doft av soltorkad asfalt.
Fan, vi är unga, vi är ingenting, det har aldrig varit mer uppenbart.
Än när vi sitter där, och ser på varandra och människorna som passerar.
Vi har inte gått där, vi har inte sett annat än skrymslena i våra bakgårdar.
Och vi pratar inte, omfamnas inte, håller inte varandra i handen.
Men slåss, med knytnävarna, ständigt, för att ens kunna vara där, och konstatera, att vi är, ingenting.
Friheten i det ögonblicket, vi fann den just innan den skulle tas från oss.
Hey, ett nytt år.

"I'm full of fictions and fucking addictions."

Man vänjer sig. Så är hennes plötsliga närvaro så stark, känslofylld. Hon går på vatten tills syran fräter sönder hennes fötter, försöker tvinga henne, igenom. Så genomblöt, röd, och uttmattad till den punkt att hon inte kan tänka, känna, omfamnar hon mig, tillbaka på torra land. Faller ihop, i mina armar. Ett barn. Ta hand om henne, ta hand om mig. När vi slåss för varje andetag, hamnar obevekligen en del av slagen på någon annans bröstkorg. Vi stjäl luft, från de vi älskar. Dagens ungdom.

-

Ibland, som den natten, jag var som lugnast, i ro med mig själv. Släpper jag fram mitt hjärta. Och jag är så jävla rädd, så jävla ytlig. Feg. Fitta. Varför tillåter inte den här bloggen, obegränsat med mellanslag? För i så fall, har jag en text, som förklarar. For the love of that girl.
Komprimera, för jag börjar hata alla ord.
Jag kan inte stå för vad de säger.
Mellanrummen, gör meningen.
(Men här finns inte utrymme, för några mellanrum. För luft. Hur tystnaden är lika viktig som motsatsen, är luften som orden läggs ut på lika viktig som orden i sig. Men e f f e k t i v i s e r a, när vi alla inbillar oss att vi har rätt till en plats måste den vara begränsad. Fan, jag börjar tro att jag är någon. Hindra mig. Nu.)