2005-07-10

Nätterna


I ljuset ifrån scenen
ett ansikte i mängden

jag gör allt för dina ögon

så skriv ditt namn på kinden

just för mig, skriv just för mig


-

Och dina nätter, då du i det eviga mörkret vrider dig, än hit och än dit, bland svettiga lakan, som att du, om du hittade ställningen, där allt tyg, all luft omkring dig, låg helt rätt, skulle undslippa de tankar som jagar dig, drar ditt hår och det var därför du klippte av det, och nät mörkret faller även utanför din värld, har de dig i sitt våld.
Och förgäves, din natt är ett evigt kastande, antingen av dessa tankar, eller av drömmarna, där förvirringen, osäkerheten, tycks angripa dig från än det ena, än det andra hållet, och det tar aldrig slut, marken är ojämn, växlande och full av gropar att falla ned i.
I ditt hjärta, har du grott hoppet, mot allt, som din enda räddning, om den person, den enda, svaga, människa, vars hud du kan ha så nära, och som aldrig försvinner, bortom räckhåll, med händer som kan ta tag i dig, hjälpa dig när du är på väg att falla, och kanske kanske dra dig upp från avgrunden.

Och du är så mycket vackrare än mig, för vad du än säger, så kan du stå på marken, utan att tappa balansen, och dina demoner, de gör dig så liten, äter upp dig, skönheten, i det bara köttet, sårbarheten. Och jag den som kommer att såra dig, än mer. Jag är vinden, mitt element jord, det är det du vill ha, bördig, men som jag sveper, genom och förbi ditt tunna skal, stannar aldrig, men omger dig, hela tiden, mer än allt annat? Luft, jag ilar, smeker, vidrör, vart fast föremål, materia, en sån längtan, som gräset är grönare. Och kanske är du ett hålrum som lyckas fånga in mig, och i dig kan jag virvla runt, ge luft, ett par varv, innan jag åter finner vägen ut, de vidsträckta vidderna, och du är likt förbannat fast. Jag håller mig på utsidan.
Tänker jag tillåta det?

Dessa dagar och nätter av stiltje, jag kvävs.

-

Hemma hos mig, är tallens grenar sega och hårda, man kan använda dem som försäkring då man kanske klättrar ned för en brant bergssluttning, ned mot sjön, som vi gjorde i veckor, om man håller på att tappa balansen eller falla. Så verkar fallet inte vara här.

1 kommentar:

Anonym sa...

du skriver fint, fint att du citerat vårt band också, cirkus miramar.

keep your dreams