(O)väder

Och det enda du behöver; ett fönster. Sitt sedan, och se jorden snurra molnen ge plats för varandra, ett vädermönster du aldrig tidigare skådat, vandrar dina tankar. När åskan gör dig döv och blixtarna bländar dig, i mörkret, faller regnet, som ett evigt strilande, luft du inte kan andas. Och nästa gång du öppnar ögonen, den klaraste blåaste himlen, från dina barndoms drömmar, och den stekande solen. Ett vykort från medelhavet, utanför ditt fönster.
Och på radion talar de, om växthuseffekten och de säger att så här har det aldrig varit förr, och det är lika bra att vi årstidsdyrkande svennar vänjer oss vid de stormar vi aldrig låter in i vårt hjärta, ty snart kommer även vårt temperament ändras, så tunnhudade vi är. (Minuten senare bryts programmet, det var något klagomål, något om rasistiska kommentarer, eller var det kanske bara blixten som slog ned någonstans? Varifrån kom ovädret?)
Utmattad av alla röster, åsikter, somnar du in till ljudet av åskans alltmer avlägsna muller, och vaknar först när vintern dragit in över landet. Förvirrad av månader av drömmar gnuggar du dig i ögonen, och accepterar trött att vädret tagit över världen, innan du åter sluter ögonen för den nya uppenbara istiden.

-

Fan, hur jävla vackert det här vädret är. Jag vill springa ut i regnet, och se hur blixten slår ned i en åskledare, femtio meter från mig. Känna smaken av elektricitet i luften.