Såpbubblor såpbubblor såpbubblor. Det är allt som krävs. Om jag skulle välja något att representera min barndom, så skulle jag säga dem. Nog för att det troligen är en lögn, men är inte allt jag skriver, vad spelar det då för roll?
Lyckopiller.
- Älskling andas, och försök försök försök att inte bry dig. Som att hela världen följer dig med blicken och skrattar åt vart felsteg, dömer ut de mest mänskliga handlingarna.
- Gör de inte? Jag ser dem, som de följer mig med blicken! Synar mig intill själen, viskar om att mina höftben är för oskyddade, mina revben för synliga, mitt hjärta för svagt. De ser mina ärr och skavanker, mina billiga skor och mitt risiga hår, och i det ögonblicket är de själva perfekta, samma ljus som framhäver mina fel lyser dem omänskligt skrupelfria, upphöjda, som helgon står de, dömer. Och jag sjunker, jag kan inget annat än blunda, svära över mitt misslyckande, åter.
Det är sanningen. Du har inte sett världen vi lever i, som du svävar i din såpbubbla och ser allt genom det där pastelligt glansiga höljet. Hur mjukt och suddigt, men klart och rent, allt blir i såpa. Det är inte verkligheten.
- Du skapar verkligheten, välj själv vilka färger du klär den i. Precis som du tror att du inte är något, anser de sig helgade att göra vad de vill, då de ser dig, ett ingenting, det är så ett sådant blir behandlat, det är så det ser ut, i verkligheten. Det är så de ser, det är så du ser. Välj ett filter, ett par nya linser, som ger dig klarhet åt vilket håll du än vill, det är ditt val, men snälla, kasta bort de du nu nyttjar.
- Du får det att låta så simpelt. Som att du bar på världens alla sanningar, och allt som krävdes för en förändring av en själv och livet vore ett knäpp med fingrarna, ens en blinkning. Du är inte allsmäktig, och det fungerar inte så.
- Ska vi slå vad?
Somebody said that nothing could be that easy, and therefore it is not.
-
Neutral Milk Hotel - Three Peaches
& pojkar med svarta stretchjeans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar