Ormbunkar

Jag behöver en plats, i Stockholm, där jag kan sitta, skriva, tänka, vadsomhelst. I sommar, för jag klarar inte av det här stället, här finns ingenting, bara mina tankar, och de äter upp sig själv, äter upp mig, varje sommar. Det går inte att trycka bort dem från mitt sinne om det inte finns något att ersätta dem med.
Ge mig någonstans där jag kan andas.

-

Försommar, och det är 30° Celcius även i skuggan, siesta på balkongen och barnkalas vid klipporna, blott en försmak, av jordgubbar med mjölk till frukost, varför inte röda hus med vita knutar, och att vaka vid en ormbunke från midnatt till gryning vid midsommar blott för att se den magi där växten mognar, slår ut och blir hel. Sommarens magi.
Om vi bara ser den, dokumenterar den på alla möjliga sätt, var sekund var timme var dag, målar av, skriver ned, spelar in, fångar dess partiklar i små glasburkar där de är fast för alltid, då, då kanske hettan inte längre kväver våra luftrör och hindrar vår andning, och de osynliga pollen som alltid tårar våra ögon lättar, luften lämnas klar och åter önskar vi andas in den, insupa det glimmande, okända välbekanta.