Gångvägar

Så sitter jag och påstår att dagen var vacker. Hela dagen. I’ve got sunhine on a cloudy day. När de förbannade mig, när alla runt mig var så främmande till det jag andas för, när planer krossades, missämja groddes, och jag såg hur människor mådde skit. En dag då solen sken, jag skrattade och glömde allt, vi skämtade och trivdes, då jag kunde sitta och verkligen tänka, lyssna på musik och andas. Det var en vacker dag, för just nu är den vacker. Jag förvrider inte alls saker så att de passar mig.. Och jag tror inte jag ska lista upp saker sådär igen, det känns bättre att förtränga, eller snarare undvika allt onödigt ont. Oavsett om det varit, är, eller kan förhindras.
Det verkar inte uppskattas att jag gör det.

Och i mina ögon, blott längtan till dig.

Jag har hittat ett nytt sätt jag kan ha mitt hår på. Det är rätt coolt.
(Intresseklubben noterar)
Och appropå intresseklubben, så måste nog knapp.nu ha bra mycket grymmare ägare än vad man kanske först tror; kolla in knappnytt.

-

Jag gick vid hennes sida nästan varje dag i ett år. Vägen var alltid densamma, men kunde skifta så i färg och ljus att den aldrig tappade sin glans. Man kan fråga sig hur fötrollande en vanlig asfalterad gångväg i en vanlig asfalterad förort kan vara, men ni har inte varit där, ni har inte sett den som jag. Bredvid mig alltid hon, det gjorde vart löv, vart gruskorn, förgyllt...
...