Vi snurrar

Efter dagar och nätter av karuseller och åkturer som vänder oppochned och utochin på våra sinnen, där vi fastspända som om det gällde livet dansar och rycks med av de färgglada maskinernas hästkrafter, genom vilka yrseln har blivit norm och mina hjärnceller loopar, vill jag nu bara snurra rätt in i dina armar.
Och vi dansar genom livet. Älskling, ge aldrig upp.

Så stark, glad och vacker, ogenomtränglig, denna fantastiska utstrålning, att man måste ha levt under hennes hud och sett hennes tårar, en smak hennes kinder nästan aldrig får känna, den bränner, för att veta smärtan hon övervinner var dag. Sjukdomen, så okänd men ändå så ihållande, håller stryptag hennes midja, trycker mot hennes hals, och vägrar henne sömn. Hon dansar genom livet, längs gatorna och korridorerna, med ett ständigt leende på läpparna, hon äter sig mätt på livet, spyr upp, och börjar om igen, det finns inget annat sätt. Hon får aldrig nog, and when she's good, she's perfect, and when she's bad, she's always atleast ten times as good as you. Men har du sett henne gråta? Jag skulle kunna dö.
Hon är så jävla vacker, och jag dansar alltid så nära henne jag kan, för livsglädjen smittar av sig, på var människa hon möter. Om jag hade hälften av hennes styrka.

-

Så sjunker jag, var kväll. Fan ta er, och fan ta mig.

Jag har blåmärken över hela kroppen, du borde inte röra mig.

-

När man går nedför en backe i nattens mörker, och är rädd för att snubbla och falla, men samtidigt vet, att det är dit man är på väg i vilket fall, det stundande fallet skyndar bara på händelseförloppet, och insikten att det egentligen inte spelar någon roll, gör ens kliv mer oförsiktiga, och blicken flackar mer och mer upp mot himlen istället för ned mot den ojämna marken, se stjärnorna, överge balanssinnet, och inväntandet av fallet gör en både illamående och förväntansfull. Bit dig i läppen.

-

Dansa med mig.